Heroes Of Our Time

Musikblogg

Black Sabbath - 13

Kategori: Recensioner

Omslaget till albumet "13"
 
Black Sabbaths original uppsättning är nu tillbaka! eller ja 3/4 i alla fall. Den röriga historien om varför trummisen Bill Ward inte är med finns det så många sidor av så man vet varken vad som är sant eller falskt. Som trummslagare till detta album har man lånat in Brad Wilk ifrån "Rage Against The Machine". Producent är
Rick Rubin.
 
 
Det här albumet gör mig överraskad. På ett positivt sätt! Låtarna är välskrivna, det låter så som Black Sabbath gjorde förr utan att var en upprepning och Ozzy röst håller än och är faktiskt den som gör den starkaste insatsen på det här albumet.
 
Redan när den tunga och långsamma "End of the beginning" inleder skivan så tänker man "Black Sabbath!" 
Ni vet det där tunga och mörka i musiken som ger den där typiska stämmningen? Ett trevligt inslag är också låten "Zeitgeist" akustiska inslag och slagverk som ger en annorlunda ljudbild. 
 
En fråga är varför man på två disks versionen har valt att lägga spåren "Metademic", "Peace of Mind" och "Pariah" på disk två när dom tillhör tre av dom starkaste låtarna?
 
Sammanfattningsvis så är Black Sabbaths "13" ett starkt bevis på att det går att göra en värdig comeback!
Lyssna och lyssna sedan på några av deras första album så förstår du. 
 
Låtlista:
01. End of the beginning
02. God is dead?
03. Loner
04. Zeitgeist
05. Age of reason
06. Live forever
07. Damaged soul
08. Dear Father
 
Bonus spår:
01. Methademic
02. Peace of mind
03. Pariah
 

Bästa spår: End of the beginning, Zeitgeist, Pariah
Betyg: 8/10
 
//KP
 
 
 
 
 

Civil War - The Killer Angels

Kategori: Recensioner

 
 Det var i nån gång i början av 2012 som fyra stycken av Sabatons medlemmar en efter en bestämde sig för att lämna bandet som dom hade varit en del av i över 10 år. Detta hände precis innan släppet av albumet "Carolus Rex" och en väntande USA turné. Sångaren Joakim Brodén och Basisten Pär Sundström valde att fortsätta med nya medlemmar och Rickard Sundén, (Gitarr) Oskar Montelius (Gitarr), Daniel Mullback (Trummor) och Daniel Myhr (keyboard) valde att tillsammans med Sångaren Patrik Johansson (även medlem i Astral Doors och Lion´s Share) och basisten Stefan "Pizza" Eriksson (även medlem i Volturyon och tidigare roddare för Sabaton)
bilda ett nytt band vid namn "Civil War".
 
 Omslaget till Civil Wars debutalbum "The Killer Angels"
 

Efter att ha släppt ett par singlar och en självbetitlad EP så har dom nu släppt sitt debutalbum vid namn 
"The Killer Angels". Ett smart drag av bandet var att ha sin premiär spelning på en av Sveriges största hårdrocksfestivaler, nämligen Sweden Rock och även i ett av numren av tidningen Sweden Rock Magazin så följde en special version av debutalbumet med på köpet med en cover av Black Sabbaths låt "Children of The Grave". 
 
 Från vänster: Daniel Mullback, Rickard Sundén, Oskar Montelius, Daniel Myhr, Stefan Eriksson och Patrik
Johansson. Foto från Dalarnas Tidning.
 
Hur låter då Civil War? Om man gillar Sabaton så kommer man nog troligtvis att gilla Civil War också. 
"I Will Rule The Universe" är väl den låt som påminner mest om det sound som Sabaton har. Annars så rör det sig till största delen av mer fartfylld och riffbaserad heavy/power metal än vad vi är vana vid hos Sabaton. 
Keyboards används mer sparsamt men ändå tillräckligt mycket för att ge ett speciellt sound. Vilket jag faktsikt var aningen beredd på då jag fick höra lite information om just detta när jag hade turen att få en liten pratstunden med keyboardisten Daniel Myhr på Rockstad:Faluns festival område 2012. På samma festival område fast ett år tidigare så träffade jag en annan Civil War medlem. Gitarristen Rickard Sundén. Fast detta var innan det fanns några planer på just detta och Rickard fortfarande var medlem i Sabaton.
 
 Jag och Rickard Sundén på Rockstad:Falun 2011.
 
 Jag och Martin Lindberg tillsammans med Daniel Myhr på Rockstad:Falun 2012.
 
 Om man ska återgå till vad som skiljer Civil War från Sabaton så är sången den klart största skillnaden. Sabatons Joakim Brodén sjunger väldigt lågt om man jämför med Civil Wars Patrik Johansson. "-Jag ligger nästan en hel oktav högre" sa Patrik en intervju med Sweden Rock Magazin. Patrik Johansson har helt klart en speciell och unik sångröst. Många jämför hans röst med Ronnie James Dio och jag kan förstå varför. 
 
Som jag brukar säga om dom allra flesta album så tycker jag att man ska ge även det här albumet en chans vare sig man gillar Sabaton eller inte. Det här är ett band med sex stycken skickliga musiker som bara behöver lite tid och få mer av en röd tråd i sitt sound för att kunna konkurera med dom allra flesta inom hårdrock genren.
 
Bästa spår: I Will Rule The Universe och Brother Judas.
 
Betyg: 7/10
 
//KP
 
 
 

Speed Limit Trio - Crawling In The Past

Kategori: Recensioner

Den 3 Maj släppte Torsby bandet Speed Limit Trio sin EP (eller "mini album")  "Crawling In The Past"
 
Den 23 July förra året så släppte bandet sitt debutalbum "Ain't Around" http://heroesofourtime.blogg.se/2012/july/speed-limit-trio-ain-t-around.html
 
 
Omslaget till "Crawling In The Past"
Låtlista:
Falling For Insanity
Somehow, Someday
Crawling In The Past
Stop, Just Stop
Take The Next Train
 
Dom fem låtarna på "Crawling In The Past" skiljer sig väldigt ifrån soundet som låtarna på "Ain´t Around" har.
Det känns som att bandets Rock A Billy stil försvinner mer och mer och ersätts av en (enligt mitt tycke mycket bättre) rockigare stil. Även om "Ain´t Around" också hade mycket inslag av den varan så tar nu Rock delen ännu större plats.
 
Öppningsspåret "Falling For Insanity" börjar med ett trumintro av Emil Holmberg och sedan drar det hela igång i ett härligt tempo igenom hela låten.
"Somehow, Someday" har ett något lugnare tempo och Wictor Eriksson sjunger denna låt med en mer "hesare" och "raspigare" röst som passar just den här låten väldigt bra men som vi även hör här och där i resten av låtarna.
Tempot höjs återigen något i titelspåret "Crawling In The Past". Något som gör att låten sticker ut lite är det akustiska gitarr introt som passar in riktigt bra!
"Stop Just Stop" är ännu ett exempel på det mer rockiga soundet. Ett exempel på detta är att Stefan Norman i denna låt spelar på en el-bas istället för ståbas. 
"Take The Next Train" är det spår som enligt mitt tycke påminner mest om soundet ifrån "Ain´t Around".
 
Precis som debutalbumet så är även dessa låtar inspelade i Ge&Hör´s Studio Stallet i Torsby.
 
Sammanfattningsvis så har alltså Speed Limit Trio lyckats göra ännu ett gäng välskrivna låtar. Vi får väl helt enkelt vänta och se ifall det i framtiden kan dyka upp ett fullängdsalbum i samma stil!
 
Gilla Speed Limit Trio´s Facebook sida för mer info och nyheter: https://www.facebook.com/pages/Speed-limit-trio/162679020414064?fref=ts
 
Bästa Spår: Falling For Insanity och Crawling In The Past.
 
Betyg: 8/10
 
//KP
 
 

GloryHammer-Tales From The Kingdom Of Fife

Kategori: Recensioner

GloryHammer är ett nystartat band som bildades av Christopher Bowes. Mest känd som Sångare/Keyboardist i Alestorm. Ett band som spelar pirat insprerad metal med låtar som "Shipwrecked", Keelhauled", "Rum" Ja, jag tror ni fattar grejen... Det hela framförs med mycket stor humor och så är också fallet med "Gloryhammer" där Christopher Bowes spelar keyboard och låter Thomas Winkler ta platsen som sångare. Övriga i bandet är 
Paul Templing - Gitarr, James Cartwright - Bas och Ben Turk - Trummor. 
 
Precis som med Alestorm så är det mycket humor och det finns ett tema även i detta band. Debutalbumet
"Tales from the kingdom of Fife" berättar historien om hjälten Angus McFife som startar en resa genom kungariket Fife för att rädda prinsessan Iona McDougall som har blivit kidnappad av den onda trollkarlen Zargothrax. Temat är alltså Fantasy och musikstilen är utan tvekan Power Metal. Eller som bandet själva beskriver det
"Heroic Fantasy Power Metal". 
 
Lite det lite "för mycket"? (förbered er på att ord som "epic", "glory", "fight", "warriors" och "dragon" kommer att användas flitigt i texterna)  Det är just det som är "humorn" i det hela. Den typiska
Christopher Bowes/Alestorm humorn. Det ska helt enkelt inte va alltför seriöst. Som ni ser i bilden ovan så har hela bandet taget fantasy temat till sig vilket jag faktiskt tycker bara är roligt. Ifall bandet har tänkt att använda sig av denna klädkod när blir dags för live spelningar är oklart. Säga vad man vill om allt detta men när det kommer till själva musik skrivandet så är Christopher Bowes allt annat än oseriös! 
 
För det här låter precis som Power Metal ska låta. Albumet börjar med det epsika och stämningsuppbyggande intro spåret " Anstruther’s Dark Prophecy" som flyter in i fartfyllda "The Unicorn Invasion Of Dundee". Sedan varierar spåren i tempo. "Silent Tears of Frozen Princess"  är den lugnaste och "Amulet Of Justice" har ett sådant tempo att det låter som nånting som DragonForce skulle kunna ha gjort. Till och med Keyboard solot låter som att det skulle kunna ha varit skrivet av deras keyboardist Vadim Pruzhanov.  Spåret "Hail To Crail" har blivit ett av mina favoriter från det här albumet. Med en typisk "allsångs" refräng så är nog det här en låt som kommer att funka väldigt bra live. 
 
Det jag gillar med GloryHammer är att dom inte försöker låta som en massa olika stilar på samma gång vilket det lätt kan bli med dagens metal band. Det blandas hejvilt och det uppstår en massa olika kombinationer. Vissa lyckas rätt bra och andra lyckas inte alls. GloryHammer däremot spelar Power Metal, punkt slut.
Och dom gör det riktigt bra!
Om man gillar Power Metal så som jag gör så kommer man säkert att gilla det här albumet. Om man inte gör det så är nog det här inte rätt album eller rätt band för dig men som jag brukar säga om dom flesta album som jag skriver en recension till, varför inte ge det en chans innan du bestämmer dig?
 
 
 
Låtlista:
01. Anstruther’s Dark Prophecy
02. The Unicorn Invasion of Dundee
03. Angus McFife
04. Quest for the Hammer of Glory
05. Magic Dragon
06. Silent Tears of Frozen Princess
07. Amulet of Justice
08. Hail to Crail
09. Beneath Cowdenbeath
10. The Epic Rage of Furious Thunder
11. Wizards! (Bonus Track)
 
Betyg: 8/10
 
Bästa spår: Hail to Crail, Amulet of Justice
 
//KP
 
 
 
 
 

Bourbon Boys - Shotguns, Trucks & Cattle

Kategori: Recensioner

Förra året så hade festivalen Rockstad:Falun en ganska intressant bokning. Ett nytt band vid namn Bourbon Boys. I samband med bokningen så släpptes en singel vid namn "Hillbilly Heart" och intresset för bandet ökade. För min del så ökade även intresset då jag skulle se bandet på Rockstad:Falun. 
Bourbon Boys är ett sidoprojekt av hela Raubtier styrkan ( Pär Hulkoff, Jonas Kjellgren och Matt Buffalo)
skillnaden är att Kjellgren spelar gitarr och man har tagit in Kenneth Seil som bassist.
Sen så är det ju STOR skillnad mellan Raubtiers Industri metal som sjungs på svenska jämfört med 
Bourbon Boys stil som har inslag av Country, Rock, Rock N Roll m.m och som sjungs av Hulkoff på ett sätt som gör att man skulle kunna tro att han är född och uppvuxen nånstans i sydstaterna. 
 
 
Bourbon Boys på Rockstad:Falun 2012
 
Publiken som stod framför "bandit rock" scenen denna soliga och varma Augusti eftermiddag gav bandet ett riktigt bra mottagandet vilket särskilt märktes under allsången under sista låten som inte var någon annan än singeln "Hillbilly Heart". Dom avslutande orden från bandets frontman Pär Hulkoff löd att dom nu skulle dra hem till Norrland men även att vi skulle hålla ögonen öppna efter deras debutalbum som bandet nu skulle jobba färdigt med. 
 
Låtlista:
1. Beast Of Bourbon
2. Rattlesnake
3. Hellfire
4. Hillbilly Heart
5. Pour Some Bourbon On Me
6. Bowhunting Song
7. Cormorant Blues
8. Country Highway
9. Rock 'n' Rollin' Man
10. Moonshine Boulevard
11. Drinking My Woman Away
12. Road 99

 
 
2013-01-23 blev då alltså datumet som debutalbumet "Shotguns, Trucks & Cattle" såg dagens ljus. Det kan vara svårt att med ord beskriva musiken på den här skivan ( särskilt för någon som inte är särskilt bekant med den här typen av musik ) 
Den som gillar Country, Rock N Roll m.m kommer nog att uppskatta det här albumet lite mer än andra men jag tror ändå att det kan finnas något som alla kan gilla och uppskatta med det här albumet. Låtarna kommer säkerligen att spelas på många fester framöver och särskilt till sommaren då det är något med musiken som gör att tankarna går mot sommar, sol och grillfester. 
 
Början med att lyssna på och kolla på musik videon till "Hillbilly Heart"
 http://www.youtube.com/watch?v=GJltEILIO8Y
och om intresset ökade så fortsätt med albumet och håll utkick efter när Bourbon Boys gör sin nästa spelning.
 
Bästa Spår: Hillbilly Heart, Bowhunting Song
Betyg: 6/10
 
För mer info se bandets hemsida: http://www.bourbonboysofficial.com/
Facebook sida:http://www.facebook.com/bourbonboys
Youtubekanal: http://www.youtube.com/user/BourbonBoysOfficial
 
//KP
 
 
 

Speed Limit Trio - Ain´t Around

Kategori: Recensioner

 
I Juli 2010 så bildades Torsby bandet Speed Limit Trio som består av medlemmarna Wictor Eriksson
(Sång och Gitarr) Stefan Norman (Ståbas och bakgrundssång) och Emil Holmberg (Trummor och bakgrundssång)
 
Dom har tidigare legat etta på Värmlandstoppen med sin låt "Ain´t Around" och nu har dom släppt sitt debutalbum under samma namn. Bästa beskrivningen för deras musik tycker jag är den som bandet själva använder:
"The music we are playing is Rock ´N´ Rolll with a touch of Punk, Rock, Pop and of course Rockabilly."
 
Musiken har inslag av just dessa olika stilar. Även om grunden är en typ av Rock `N´ Roll och Rockabilly så finns här även partier som kan föra tankarna åt vanlig hederlig Rock och till och med Hårdrock. Ett perfekt exempel är öppningsspåret "Angels Case" där Stefan Norman kör en basgång som lika gärna skulle kunna vara spelad av Iron Maidens Steve Harris.
 
När det gäller trummorna så gör Emil Holmberg ett utmärkt jobb när det gäller att variera spelandet och göra trummspelandet till något intressant att lyssna på och inte bara ett kompinstrument. Detta är något som verkligen lyfter låtarna och även om det ibland låter väldigt Hårdrock/Metal influerat så passar det ändå in riktigt bra!
 
Stor eloge till Wictor Eriksson som leverar Sång och framförallt ett gitarr spel som är både tungt, svängigt, melodiskt och framförallt väldigt variernade då det gäller inslag från olika musikstilar.
 
Låtarna känns väldigt välskrivna och genomtänkta. "The Underground" har en väldigt härlig refräng och höjs likt dom andra låtarna av stämmorna på sången. "If I Die" är också en låt med sån där härlig känsla som är svår att beskriva med ord. Man måste helt enkelt lyssna för att förstå. "Wild Child" är väl den låt på skivan som det känns mest Rockabilly över enligt mitt tycke. "Wishing", skivans enda ballad är också en låt som bör nämnas bland dom låtarna som man bör lyssna lite extra på.
 
Man kan väl säga att för att vara en trio så låter bandet förvånandsvärt mycket eftersom alla tre behärskar sina instrument riktigt bra och kan verkligen leverera både när det gäller live spelningar och nu bevisligen på skiva också.
 
Bästa spår: The Underground, Angels Case, If I Die
 
Betyg: 8/10
 
 
 
 
 
//KP
 
 
 
 
 

Firewind - Few Against Many

Kategori: Recensioner

Detta är då alltså det sjunde albumet från grekiska bandet Firewind som kanske är mest kända för sin gitarrist
"Gus G" (eller "Kostas Karamitroudi" som han egentligen heter) som sedan 2009 även spelar tillsammans med Ozzy Osbourne.
Jag vet inte riktigt om man ska kalla Firewind för Power Metal eftersom musiken är tyngre och mer riff baserad än hos andra band inom den genren. Kanske är det mer rätt att kalla Firewind för Heavy Metal? eller nån form av tyngre power metal? För även om det är tungt och riff baserat så är det också väldigt melodiskt.
"Few Against Many" börjar med låten "Wall of Sound" som är den bästa låten på skivan. Gus G visar varför han är en gitarrist som är värdig Ozzy och sångaren Apollo sjunger som vanligt riktigt bra. Keyboarden utmärker sig däremot inte särskilt mycket på detta album vilket jag tycker är synd för Bob Katsionis är verkligen en extremt skicklig keyboardist när det kommer till melodier och att spela snabba solon! Ett minus på detta album förutom saknaden av keyboards är balladen "Edge of a Dream" som inte känns riktigt väl genomtänkt och den passar inte riktigt in på ett Firewind album.
Överlag så är Firewinds nya album helt okej men det är inte heller mer än så eftersom det förutom "Wall of Sound" saknar dom där riktigt höjdpunkterna som tidigare albumet "The Premonition" bjöd på.
Musikvideo till "Wall of Sound" : http://www.youtube.com/watch?v=aihNvw4b8bE
Bästa Spår: Wall of Sound
Betyg: 6/10
//KP

Sonata Arctica - Stones Grow Her Name

Kategori: Recensioner

Vad har Children of Bodom, Nightwish och Sonata Arctica gemensamt? Alla tre banden kommer från Finland och alla tre spelar olika och ganska säregna typer av Metal. Det pågår alltså därefter väldiga diskussioner om vad för Metal kategorier som dessa tre band tillhör. I Sonata Arcticas fall så disskuteras det ofta ifall musiken ska gå under namnet "Symfonisk Metal", "Power Metal" eller varför inte "Symfonisk Power Metal" ?
Omslaget till "Stones Grow Her Name"

Diskussionerna beror nog mest på grund av den anledningen att Sonata Arctica aldrig har varit riktigt lätta att förstå sig på. Texterna kan ibland bli så djupa att man ibland inte hänger med på vad det hela handlar om men ibland är dom så klockrena att man direkt kan tänka sig in i handlingen. Musikstilar mixas ofta hejvilt och bandets nya och sjunde album "Stones Grow Her Name" är inget undantag. I grund och botten så består Sonata Arcticas sound av klassiskt influerade piano melodier tillsammans med hårda gitarr riff men här har nu gästmusiker fått lägga till andra instrument så som banjo, trumpet och fiol. 
Det symfonsika har tonats ner och fått gett plats åt andra musikstilar så som bluegrass(eller något liknande) på låten "Cinderblox" och riktigt svängig rock på låten "Shitload of Money".
Ballader är något som Sonata Arctica brukar lyckas bra med och det har dom även gjort på detta album med låten "Don´t Be Mean". Trots detta så har låtarna inte det där lilla extra som hade behövts för att jag skulle ha gett det ett högre betyg.
Albumet kan ibland kännas lite svajigt och svårt att ta till sig men om man ger det tid och lyssnar igenom det ett antal gånger så börjar man att fatta mer tycke för låtarna. Det kanske inte låter som vi hade väntat oss men det är lite grann det som är det speciella med Sonata Arctica. Man vet aldrig riktigt vart man har dom och dom går alltid sin egen väg när det gäller att skapa musik!
Bästa Spår: Only The Broken Hearts (Make You Beautiful), Cinderblox och Don´t Be Mean.

Betyg: 6/10

//KP

Sabaton - Carolus Rex

Kategori: Recensioner

Det sjätte albumet från Falun bandet Sabaton har även denna gång krigstema på sina låtar. Episka keyboard arrangemang, körer, distade gitarrer och Joakim Brodéns lätt mörka stämma berättar om den svenska stormaktstidens uppgång och fall år 1611-1781. Man får sig alltså ett par historie lektioner när man lyssnar på Sabaton för den som är intresserad.
Något som är nytt och lite extra speciellt med detta album är att det finns en version där låtarna sjungs på svenska. Helt okej och som sagt lite speciellt men den engelska versionen är ändå att föredra enligt mitt tycke.
Omslaget till albumet med både den svenska och den engelska versionen.
Omslaget till den engelska versionen.
Dom som gillar Sabaton kommer säkert att känna igen sig i det typiska soundet och kommer säkert även att gilla albumet. För den nyinvigde kan jag förstå om det känns lite "för mycket" med alla körer och stora keyboard arrangemang (vissa kallar det "Schlager Synth" men jag vet inte om jag kan hålla med om att detta är rätt ordval)
och även jag kan hålla med om att det blir "lite för mycket av det goda". 
Men albumet har sina höjdpunkter! "Gott Mitt Uns", (betyder "Gud med oss") där Peter Tägtgren (frontman i både PAIN och Hypocrisy och även producent för detta album) är med och sjunger, Singeln "Carolus Rex" som blev släppt ett tag innan albumet släpptes och som säkert kommer att bli en hit (både på svenska och engelska), fartfyllda "Poltava" är även en låt som bör nämnas. En annan låt som innehåller allt som man kan vänta sig av en Sabaton låt är "The Lion From The North" (eller "Lejonet från Norden" på svenska) som inleder skivan direkt efter det korta introt "Dominium Maris Baltici".
Sammanfattningsvis så kan man väl säga att Sabaton har gjort ett riktigt bra album som absolut är värt att lyssna på! Dock är det inte riktigt lika bra som det förra albumet "Coat Of Arms" där låtarna kändes mer väskrivna och där bandet inte var låst vid ett visst tema utan kunde välja fritt ur historieböckerna. Om ni har möjlighet så försök att se Sabaton live för dom bjuder verkligen på en riktig show. Åtminstone gjorde dom det på festivalen "Rockstad:Falun" 2011. Hoppas nu bara att deras nya manskap också håller måttet!
Bästa Spår: Gott Mitt Uns, Carolus Rex och Poltava.
Betyg: 8/10

//KP


DragonForce-The Power Within

Kategori: Recensioner

Året var 2010 då det Brittiska Power Metal bandet DragonForce gick delade vägar med sin sångare ZP Theart. Genom Youtube auditions så började sökandet efter en ny sångare. Ett nytt album spelades in med en ny sångare vid namn Marc Hudson. Hela denna process tog ungefär 2 år. En lång väntan för alla DragonForce fans som undrade över soundet på det nya albumet då det var dags för någon annan att ta över efter ZP´s säregna röst som var något av det typiska för DragonForce.

Kan väl säga så här att det finns ingen anledning att oroa sig för det nya albumet har varit värt att vänta på!
"The Power Within" är bandets femte och senaste album. Ni som gillar DragonForce kommer även att gilla detta album. Ni som gillar Power Metal och hårdrock överhuvudtaget bör ge det här albumet en chans för det här är inte det DragonForce som vi är vana vid.
Förändringarna är många faktiskt. Ny sångare som skiljer sig något från ZP´s röst men Marc Hudson kan också leverera och hans röst passar verkligen till den här sortens musik. Detta märker man redan på första låten
"Holding On".
Låtmässigt känns det som att det har lagts ner mer jobb och tanke bakom varje låt. Mycket jobb har lagts bakom sången eftersom alla i bandet är med på körsång och även gästmusiker som har lagt lite körsång vilket ger extra djup i refrängerna. Låtarna är inte lika långa som tidigare heller utan stannar oftast mellan 4-5 minuter och har inte riktigt samma tempo som tidigare. Texterna är även lite annorlunda och är något lättare att ta till sig än tidigare. Finns ju så klart partier och låtar som har det där typiska DragonForce soundet. Låten "Fallen World" påstås vara deras snabbaste och mest extrema. Där används sju strängade gitarrer och fem strängad bas.
Keyboards har tagit något steg bakåt än om man jämför med det förra albumet "Ultra Beatdown" eftersom man denna gång har satsat mindre på digitala och elektroniska ljud och effekter vilket på föregående album kunde bli lite "för mycket av det goda" så att säga. När det kommer till gitarr solo partierna så har även det taggats ner en aning och är inte lika långa och intensiva som på tidigare album. Basen har däremot tagit ett steg framåt och framgår betydligt mer än tidigare (Bas solon!)
Sammanfattningsvis så kan man väl säga att detta albumet innebär något utav en nystart för DragonForce och är enligt mitt tycke det bästa albumet hittils! Det var länge sedan jag hörde så många medryckande och episka låtar på ett och samma album. Tänker då främst på "Cry Thunder" (med en refräng som kan sätta sig i skallen på princip vem som helst) och "Seasons" som jag verkligen fastnade för (finns även med en akustisk version vilket aldrig tidigare har hänt på ett DragonForce album) Därför ska jag vara så fräck så att jag ger detta album betyget 10/10.
Jag rekomnderar alla att ge detta album en chans innan ni ger era förutfattade meningar om albumet. Förändringar har skett och jag tror att bandet bara kommer att vinna på detta!
I låten "Fallen World" sjungs det i ett parti "Still we wait for the warriors return". Vi har väntat och väntan är över. The warriors are back!!
Betyg: 10/10

Bästa spår: Cry Thunder och Seasons
Musikvideo till "Cry Thunder" http://www.youtube.com/watch?v=cU4GXgaCFTI
//KP

Imperial State Electric-Pop War (Recension)

Kategori: Recensioner

Det har gått ungefär 4 år sedan det Svenska Rockbandet "The Hellacopters" tog avsked. Många (även jag) kände ett tomrum och undrade vilka som skulle kunna fylla det tomrum som bandet lämnat efter sig.

Tur då att The Hellacopters frontfigur Nicke Andersson bestämde sig för att inte lägga sin vänsterhänta gitarr på hyllan. År 2010 skapade han projektet "Imperial State Electric" och släppte ett album med en hel del fantastiska låtar i äkta Hellacopters anda. Han hade även med sig en del gästmusiker så som den förre detta Hellacopters medlemmen "Dregen" som spelar gitarr på låten "Throwing Stones".
Är då nästa album "Pop War" lika fantastiskt? Nej, det är det inte...
Är albumet dåligt? Absolut inte! Det är bara det att låtarna är inte lika bra och känns ibland lite för svaga.
Svänget som fanns på debutalbumet saknas även på denna skiva.
Meeen...den där härliga rock känslan som saknas hos så otroligt många av dagens band finns ju här och det glädjer mig verkligen att Nicke Andersson har valt att fortsätta med musiken. Kanske är det inte så konstigt eftersom hans tidigare band har haft så stora framgångar. (The Hellacopters, Entombed)
Så håll ögonen öppna för även Imperial State Electric har chansen att gå hur långt som helst!
Betyg: 6/10

Bästa spår: "Can´t seem to shake it off my mind" och "Sheltred in the sand"

//KP