Heroes Of Our Time

Kan väl säga så här att det finns ingen anledning att oroa sig för det nya albumet har varit värt att vänta på!

"The Power Within" är bandets femte och senaste album. Ni som gillar DragonForce kommer även att gilla detta album. Ni som gillar Power Metal och hårdrock överhuvudtaget bör ge det här albumet en chans för det här är inte det DragonForce som vi är vana vid.

Förändringarna är många faktiskt. Ny sångare som skiljer sig något från ZP´s röst men Marc Hudson kan också leverera och hans röst passar verkligen till den här sortens musik. Detta märker man redan på första låten

"Holding On".

---

Låtmässigt känns det som att det har lagts ner mer jobb och tanke bakom varje låt. Mycket jobb har lagts bakom sången eftersom alla i bandet är med på körsång och även gästmusiker som har lagt lite körsång vilket ger extra djup i refrängerna. Låtarna är inte lika långa som tidigare heller utan stannar oftast mellan 4-5 minuter och har inte riktigt samma tempo som tidigare. Texterna är även lite annorlunda och är något lättare att ta till sig än tidigare. Finns ju så klart partier och låtar som har det där typiska DragonForce soundet. Låten "Fallen World" påstås vara deras snabbaste och mest extrema. Där används sju strängade gitarrer och fem strängad bas.

Keyboards har tagit något steg bakåt än om man jämför med det förra albumet "Ultra Beatdown" eftersom man denna gång har satsat mindre på digitala och elektroniska ljud och effekter vilket på föregående album kunde bli lite "för mycket av det goda" så att säga. När det kommer till gitarr solo partierna så har även det taggats ner en aning och är inte lika långa och intensiva som på tidigare album. Basen har däremot tagit ett steg framåt och framgår betydligt mer än tidigare (Bas solon!)

---

Sammanfattningsvis så kan man väl säga att detta albumet innebär något utav en nystart för DragonForce och är enligt mitt tycke det bästa albumet hittils! Det var länge sedan jag hörde så många medryckande och episka låtar på ett och samma album. Tänker då främst på "Cry Thunder" (med en refräng som kan sätta sig i skallen på princip vem som helst) och "Seasons" som jag verkligen fastnade för (finns även med en akustisk version vilket aldrig tidigare har hänt på ett DragonForce album) Därför ska jag vara så fräck så att jag ger detta album betyget 10/10.

---

Jag rekomnderar alla att ge detta album en chans innan ni ger era förutfattade meningar om albumet. Förändringar har skett och jag tror att bandet bara kommer att vinna på detta!

I låten "Fallen World" sjungs det i ett parti "Still we wait for the warriors return". Vi har väntat och väntan är över. The warriors are back!!

Betyg: 10/10

Bästa spår: Cry Thunder och Seasons

Musikvideo till "Cry Thunder" http://www.youtube.com/watch?v=cU4GXgaCFTI

//KP

Jag tittade på skivans omslag. Den Engelska flaggan i bakgrunden och en gubbe i hatt som håller upp två fingrar med sin vänstra hand. På baksidan finns samma gubbe men nu är han iklädd randig kostym, har en cigarr i munnen och en slags k-pist eller nåt i ena handen...

"Vad fan är det här? Skämtar han med mig?" tänker jag. Men lite nyfiken är jag så därför sätter jag igång skivan i min bilstereo och börjar lyssna. Man kan väl säga att jag blev överrraskad! Hårdrock var innehållet men inte särskilt "skramlig" sådan, utan väldigt härlig och melodisk sådan.

"Contagious" heter bandet som har gjort denna EP som heter "Red, White & Slightly Blue". Bandet är ifrån England och EPn släpptes år 2000. Bästa spåren enligt mitt tycke är "Danger" och "Take Me Higher". Hört om bandet tidigare? det har inte jag i alla fall...

Vad jag vill ha sagt med detta är att hur tomt och innehållslöst ett album omslag kan se ut att vara så kan det bakom omslaget dölja sig riktiga musikaliska mästervärk. Eller tvärtom! Ett albumomslag kan vara hur påkostat och detaljerat som helst och musikn kan ändå låta skit...

Hårdrock och metal band brukar oftast göra allt för att skapa så fantasifulla omslag som möjligt. Antingen för att bandet ska verka så hårt som möjligt eller att det ska lämna lite åt fantasin för lyssnaren. Dansband däremot verkar göra allt för att se så snälla och trevliga ut som möjligt då dom oftast står där uppklädda med sina välpolerade leenden.

Har ni några klockrena exempel på detta? Har ni någon topp lista på coolaste/fulaste albumomslagen genom tiderna? Kommentera gärna och berätta!

//KP